EEE e 0 eh Tomte 2 + ed” R zn Der - sn SEID BERATER RER SERRTERTT ET Va 3 u x N nm ; / n et er Sr DE ER ee x II U ne ee \ En ee x Kae er I a . ne > Cu L - El en > ee ei er Br u a De LU, Fi ELLE a I DRiR 37.8 Au6 Schauys COELECTION DE WILLIAM SCHAUS © PRESENTEDB TO’THME NATIONAL MUSEUM MCMV ar a N N ar N E; ER rs & % T 2 E23, MEI De | LEPIDOPTERA, INSAMLADE I NORDLIGASTE ASIEN UNDER VEGA-EXPEDITIONEN, BESKRIFNA CHRISTOPHER AURIVILLIUS. ı (HÄRTILL EN TAFLA.) % Nr Br WE u ERIHR. t a er | Sub Risk » 4 3 Aa Ra & REIT RILRE a 182 um ER B u ER FE ı SLR dr Er, IE LE 5 de) Ehuru antalet af de fjärilarter, som under Vega-expedi- tionen anträffades vid Asiens ishafskust och kring Berings sund, är helt obetydligt, erbjuder den lilla samlingen dock mycket af intresse, dels emedan man förr om dessa trakters fjärilfauna kände sa godt som intet, dels emedan kunskapen om vissa arters geografiska utbredning derigenom betydligt ut- vidgats. Att sädana former som Erebia Rossi Curtis, Oeneis Cram- bis Freyer, Dasychira Rossü Curtis och Anarta Richardsoni Curtis förekomma ı arktiska delen af Ost-Asien visar, att detta omräde af den arktiska faunan äger stor frändskap med arktiska Amerika, för hvilket de tre förstnämnda arterna hit- tills ansetts sasom egendomliga. Det i viss män säregna, som hittills utmärkt arktiska Amerikas fjärilverld, försvinner ge- nom Vega-expeditionens fynd nästan helt och hället. Af dag- fjärılar äterstä numera säsom egendomliga för arktiska Amerika endast Colias Chione Curt. och ©. Boothä Curt. Den gränsskilnad inom det arktiska omrädet, som man ansett bildas af Berings sund, försvinner säledes, i det att till det amerikanska omrädet äfven.bör räknas arktiska Ost-Asien troligen ända till Lena-floden. 1. Erebia Rossii Curtis. Tafl. 1, fig. 4. 1855. Hipparchia Rossit Curtis, Append. 2"X Voy. of Ross Nat. Hist. p. 67 RAGT 1. Ett exemplar 5 taget vid byn Nunanıo i S:t Lawrence-bay’s mynning den 21 juli 1579 af professor Nordenskiöld. Denna art har, sä vidt författaren har sig bekant, e) blifvit äterfunnen, sedan den togs af Ross pä Boothia Felix den 18 och 25 juli 1330 och den 14 juli 1831. Exemplaret frän Nunamo öfverensstämmer i hvarje detalj sa noga med Curti’s figur och beskrifning, att jag ej hyser nägot tvifvel om deras iden- titet. Staudinger hänför Rossiüi Curtis med tvekan till —T {or} AURIVILLIUS, LEPIDOPTERA FRÄN NORDLIGASTE ASIEN. Erebia medusa var. polaris Stgr. Till denna art kan den dock pa grund af antennklubbans form ej höra. Antennklubban är nämligen till formen mycket utdragen, omärkligt öfvergäende ı skaftet, hvarigenom arten visar sig stä i närheten af Erebia Embla Thunb. och E. Disa Thunb. Till nägondera af dessa bäda arter tror jag dock ej, att den bör hänföras säsom varie- tet, ty afvikelserna synas mig allt för betydande. Det frän Vega-expeditionen hemförda exemplaret är visser- ligen rätt skadadt, men följande egendomligheter visa sig dock tydligen. Grundfärgen är mycket mörk, brunsvart, antennerna äro ockragula ända till basen, säsom äfven Curtis beskrifver dem, och ej hvit- och svartringlade säsom hos E. Embla och Disa. De bäda svarta, af hvar sin rödgula ring omgifna fläc- karna i framvingarnas 4:de och Ö:te fält äro smä och ej ‚sam- manflytande utan nästan skilda af 5:te ribban; pä undre sidan äga de spär af hvit pupill. Pä framvingarnas undre sida synes ett rödaktigt skimmer utbredt öfver diskfältet och inre hälften af andra och tredje vingfälten. Bakvingarna äro äfven en- färgade, brunsvarta, med en otydlig, rödaktig fläck i hvartdera af andra och fjerde vingfälten. Pä deras undre sida är midt- bandet mörkast samt bäde inät (här synes ej nägon gräns pä Curtis figur) och utät begränsadt af en svart linie. Utanför midtbandet gär ett nägot smalare, obetydligt l]jusare band, som i sin yttre kant prydes af fyra smä, hvita fläckar; derutanför ända till kanten är vingen äter mörkare, nästan af midtbandets färg. Hvit diskfläck saknas. 2. Oeneis Crambis Freyer. Palo hessen: 1845. Hipparchia Crambis Freyer, N. Beitr. B. 5 p. 99 t. 440 f. 3, 4. 1845. Chionobas Taygete Herrich-Schsffer, Syst. B. Schmett. Eur. B. 1 p. 70 t. 24 f. 112—115. 1863. > Also Möschler, Wien. Ent. Mon. B. 7 p. 205. 1865. > Oeno Scudder, Proc. Ent. Soc. Phil. B. 5 p. 13 1868. > assimilis Butler, Cat. Sat. p. 163 t. 2 f. 10. En 5 (44 mm.) tagen vid Nunamo den 21 juli och 12 (46 mm.) vid Senjavin-sund, Konyam-viken den 30 juli 1879. Det är endast med tvekan, som jag vägar hänföra dessa exemplar till Freyer’s art. De äro nämligen sä beskaffade, att de karakterer, som skulle ätskilja Crambis Freyer och Semidea Say (Möschl.) här äro förenade eller omärkliga. Genom bakvingarnas undre sida, som är nästan likformigt be- -T I VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. strödd med mörka streck och fläckar, sä& att midtbandet är för- svunnet, kommer denna form närmast Butlers assimilis, som möjligen borde upptagas säsom varietetsnamn för de exemplar, som sakna midtband pä bakvingarnas undre sida. Vidare äro ribborna pä bakvingarnas undre sida tydligen, ehuru svagt hvitaktiga, en karakter, som enligt Möschler ej skulle till- komma Crambis utan blott Semidea. Dä emellertid storleken och hela utseendet för öfrigt ej stämmer med det exemplar af Se- midea frän Labrador (sändt af Möschler), som jag sett, har jag ej vägat hänföra Vega-exemplaren dit. Mycket antagligt synes mig emellertid vara, att, trots de bemödanden, som gjorts af författarne, ingen gräns kan dragas mellan ifrägavarande bäda former, ätminstone de arktiska; den ursprungliga Semidea Say {ran Mount Washington har jag ej sett och möjlist vore, att den der pä bergstoppen afstängda formen kunde skiljas frän de arktiska. Dessa synas deremot öfvergä i hvarandra genom former, som. äga en karakter frän den ena och en annan frän den andra arten. Utbredn.: Arktiska Amerika. Förut ej med visshet fun- nen i Asien. 3. Argynnis sp. rare] 10908: En larv, som utan tvifvel tillhör nägon af detta slägtes högnordiska arter, fans vid Jinretlen den 27 juni 1879. Den är omkring 20 mm. läng, ehuru den genom förvarin- sen i sprit är temligen sammandragen. Hufvudet är hjertlikt, svart och klädt af svarta borst. Första segmentet bär blott 2 tornar, som sitta midt för hufvudets mest uppstäende sido- delar; pä hvardera sidan finnas 3 smä, borstbärande. värtor. Andra segmentet bär, liksom första och alla de följande, 2 rygg- tornar, som sitta midt pä segmentet pä hvar sin sida om rygg- linien, samt dessutom litet nedanför och i sjelfva segmentets framkant pä hvar sida 1 dylik, men framätriktad torn; dess- utom finnas pä hvardera sidan 3 smä borstiga värtor samt 2 dylika tätt bredvid hvarandra omedelbart ofvan fotparet. Tredje segmentet är lika utrustadt som det andra. Fjerde och femte segmenten äro hvarandra lika och bära hvartdera 6 tornar och 4 smä värtor, hvilka alla sitta ungefär pä segmentens midt och ej äro närmade till framkanten;: de äro 2 ryggtornar, 2 sidotornar pä& hvar sida, af hvilka den öfre sitter i jemnhöjd med 2:dra och ö:dje segmentens i framkanten belägna sido- —T 0.0) AURIVILLIUS, 'DEPrIDOPTERA ER ÄN NORDLIGASTE ASIEN. torn, samt nedanför dessa 2 värtor pä hvar sida. Sjette till och med elfte segmenten äro hvarandra nästan lika och afvika {rän fjerde och femte endast derigenom, att de blott hafva en liten sidovärta nedanför den nedre sidotornen. "Tolfte segmen- tet eller analsegmentet har blott 4 tornar, som nästan äro stälda i hörnen af en qvadrat. Härigenom kommer larven att prydas af sex längsgäende rader tornar, af hvilka de tvä ryeg- raderna omfatta alla segmenten, den öfre sidoraden blott sak- nas pä första seementet, men den nedre deremot blott finnes pa 4:de—11:te segmentet. Alla tornarna äro ungefär lika och första segmentets ej förlängda säsom hos en del arter af slägtet Argynnis. Kroppens grundfärg har varit ]jus, troligen köttfärgad eller hvitaktig med 4 svarta längslinier, som just löpa genom de fyra öfre raderna af tornar. 4. Dasychira Rossii Curtis. anal 1, sale 2% 1835. Laria RBRossii Curtis, Append 24 Voy. of Ross, p. 70 t. A. £. 10. J'. 1870. Dasychira » Möschler, Stett. Ent. Zeit. B. 31, p. 252. En hona (33 mm.) tagen vid Senjavin-sund, Konyam-viken den 30 juli 1879. Flera stycken larver och puppor, som utan tvifvel tillhöra denna art, äro tagna vid Pitlekaj och Jinretlen den 5, 7, 10 och 25 juli samma är samt (en puppa) vid Senja- vin-sund den 30 juli. Till färgteckningen afviker det hemförda exemplaret frän Curtis figur derigenom, att spär af rödgul inblandning i grund- färgen saknas, men dä Curtis afbildar en hane och dessutom af Möschlers beskrifning framgär, att arten äfven i Amerika ej alltid har denna rödgula färgteckning, har jag ej trott mig böra betrakta den asiatiska formen säsom skild frän den nord- amerikanska.! Larven är bygd säsom larven till D. fascelina L. och synes äfven vara af samma mörka färg som den. Puppanär pä rygg- sidan: gulbrun, men pä buksidan svart samt pä ryggsidan be- klädd med länga, gula här. Buksidan äger endast fä och korta, mörka här. ı Ett exemplar © frän Labrador, som Möschler godhetsfullt sändt mig till päseende, afviker frän det asiatiska exemplaret genom storlek, 40 mm., och genom bakvingarnas mörkare och inät mera skarpt begränsade kantband. För öfrigt äro teckningarna i detalj nästan alldeles lika. VEGA-EXPEDITIONENSVETENSKAPLIGA ARBETEN. 19 Utbredn.: N. Amerikas arktiska och subarktiska omräde t. ex. Labrador, Boothia Felix och Grönland. Äfven funnen pä spetsen af Mount Washington i New Hampshire. Förut ej anmärkt i gamla verlden. 5. Arctia (?) sp. En starkt luden larv, som till storlek, färg o. s. v. pämin- ner om larven till Phragmatobia fuliginosa L., men är mera tätt luden, tillhör förmodligen nägon högnordisk art af slägtet - 4retia. Den är funnen vid Koljutschin-viken den 14 juni af E. Almgvist och vid Nunamo den 21 juli 1879. 6. Anarta Richardsoni Curtis. 1835. Hadena Richardsoni Curtis, -Append. 24 Voy. of Ross p. 72 t. Asset. Anarta > 1880 Spängberg, Ent. Tidskr. B. 1 p. 10. 1836. Algida Lefebure, Ann. Soc. Ent. Fr. (1) T.5 p. 395 I MON ER 5X 1836 Duponchel, Hist. Nat. Lep. Fr. Suppl. T. 3 p- 596 t. 49 £. 6. » » 1849 Herrich-Sch&ffer, Syst. B. Eur. Schmett. BaoEt 773, 7200: 1878. Mamestra? Feildent MeLachlan, Journ. Lin. Soc. B. 14 p. 112. Ett exemplar taget vid Senjavin-sund, Konyam-viken den 30 juli 1879. Afviker föga frän exemplar frän Grönland och Skandinavien. Utbredn.: Arktiska Skandinavien, Dovre, Grönland, La- brador och Grinnels land. 7. Cidaria (?) sp. Larver, sins emellan fullkomligt lika, funna pä Preobra- schenie-ön (vid 75°55' n. 1.) och vid Pitlekaj den 4 Juni 1879 tillhöra nägon liten arktisk mätare. De äro bruna, med strödda, pa ocellika fläckar stälda, smä borst samt prydas af hvita nästan qvadratiska ryggfläckar, som ligga vid midten af bak- kanten af S:dje—11:te segmenten och i nägon män sträcka sig in pa närmast liggande segment. s0 AURIVILLIUS, LEPIDOPTERA FRÄN NORDLIGASTE ASIEN. % 8. Plutella (cruciferarum Zeller). En ZTineid, som tillhör detta slägte och sannolikt äfven ifrägavarande art, togs vid Dicksons hamn den 8 augusti 1878. 'Exemplaret är förvaradt i sprit och derför är det ej möjlist, att säkert bestämma arten. Storlek och hvad som synes af teckningen tala dock för, att det är Zellers P. eruciferarum. Denna art är ocksä förr funnen längt i norr t. ex. pä& Spets- bergen af Holmgren. Förklaring öfver taflan. 1. Oeneis Orambis Freyer var. 2 frän Senjavin sund. » 2. Dasychira Rossii Curtis 2 frän Senjavin sund. 3. Larv af en Argynniscart frän Jinretlen. » 4. Genital-klaffar hos f af Erebia Rossi Curtis. De: » hos JS af Oeneis Orambis Freyer var., sedda frän sıdan. » 6. Desamma, sedda ofvanıfrän. Vega-exped.vetenskapl. arbeten. Bd.*. Tat M. Holmström delin., auctor direx Central -Tryckeniet, Stockholm Il g nhent QL555.52A92 Ueber sekund?are Geschlechtscharaktere n 3 | Il II | ıı || N SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARIES | | | m O Dr I m OÖ O ce ed OÖ 7 m